Det börjar sjunka in....
Nu, några dager efter min arraival till kära Sverige börjar jag känna att jag faktiskt är hemma... I början kändes det nästan som en dröm, eller mer som deja vu från förra året. Dagen jag kom hem gick jag på Norras skolavslutning och därefter asiatisk Buffé och kastell på natten precis som förra året... Skum känsla när man dessutom inte har sovit mer än två timmar på 35 timmar!
Det bästa med att vara hemma är att å träffa alla nära och kära! <3 De senaste dagarna har jag spenderat med mina underbara vänner och kille <3 Studentmottagning, 18 kalas, sleepover at my house, kastell osv, hemma och ta det lugnt existerar tydligen inte ^^
Nu börjar dock saknaden av kompisarna och familjen I kansas att göra sig påmind.... kommer jag någonsin att se dem igen? Dom känns så otroligt långt borta nu, hoppas kan man alltid <3
Det bästa med att vara hemma är att å träffa alla nära och kära! <3 De senaste dagarna har jag spenderat med mina underbara vänner och kille <3 Studentmottagning, 18 kalas, sleepover at my house, kastell osv, hemma och ta det lugnt existerar tydligen inte ^^
Nu börjar dock saknaden av kompisarna och familjen I kansas att göra sig påmind.... kommer jag någonsin att se dem igen? Dom känns så otroligt långt borta nu, hoppas kan man alltid <3
Kommentarer
Trackback
